Livet på ett partytåg

Efter den här resan vet jag både vad en couchette car och en disco car är. Couchette car betyder sovvagn. I detta fall sovvagn signerad Slovakien tidigt 80-tal. Kupéerna som var gjorda för sex personer bestod av två trevåningssängar. Eller snarare två trevåningsbrädor. Med filt och lakan inkluderade. Som tur är fick jag bo i en väldigt trevlig couchette med två svenska tjejer, två turkiska killar och en tjej från Ukraina. Tjejen från Ukraina intog snabbt någon form av mamma-roll för mig. Hon berättade om livet ombord på ett nattåg och sa åt mig hur, var och när jag fick dricka min öl. Jag fick till och med prova hennes karnevalsmask. När jag tittar på bilden av henne och mig tycker jag faktiskt att vi är lite lika varandra.

Hur som helst, för att återgå till tåget så innebär en disco car en partyvagn. Tänk er en vagn med girlanger i taket, DJ, neddragna fönster och hundra dansande studenter. Det måste ha sett roligt ut när detta tåg for fram genom Europa!

Lite för sent lämnade jag the disco car för att gå in till min couchette car. Väl där la jag mig på min bräda och försökte sova. Det var dock lättare sagt än gjort. Det värkte i mina höfter, jag frös och den ukrainska tjejen pratade i sömnen. Någon gång frammåt småtimmarna måste jag dock ha somnat för morgonen efter vaknade jag av att någon med hög och gäll röst sa något om femton minuter på tyska. "Fünfzehn Minutes.... Venecia". När jag slog upp ögonen befann sig den ukrainska tjejen, min mamma, en centimeter från mitt ansikte. Hon var stressad och orolig över att jag fortfarande sov när vi skulle anlända till Venedig inom kort. Och om Venedig ska jag berätta i nästa inlägg.