Mittwoch, 18. Februar 2009

Kindpussar

Idag har jag registrerat mig på Technische Universität Wien och därmed fått mitt studentkort. Damen som stämplade kortet satte stämpeln rakt över min mun. Stämpeln blev sedan utkletat så att det såg ut som att jag hade mustasch. Jag har dock lyckats gnugga bort det mesta nu.



Jag har upptäckt att Österrike är ett kindpussar-land. Kindpussar gör mig nervös. Det kan bero på att jag har dålig erfarenhet av kindpussar. När jag var i Frankrike och besökte en av mina bästa vänner blev jag överrumplad av en kindpuss från en av hennes vänner bara en timme efter landning. Jag sov sedan middag i min kompis lägenhet och när jag vaknade (men fortfarande var i ett sömndrucket tillstånd) hörde jag hur hennes rumskamrat kom hem. Nu har jag chansen att göra ett gott intryck tänkte jag. Och visa att jag tar seden dit jag kommer. Läs: Jag kindpussar istället för att ta i hand. Jag gick därför in i köket där rumskamraten var och fullkomligt anföll henne med mina kindpussar. Hon blev rädd och när jag skulle försöka rädda upp situationen blev allt jättetokigt. Det slutade med att jag ombads att gå tillbaka till sängen.

Idag insåg jag (efter att ha kindpussat ganska många) att man inte ska pussa kinden på riktigt utan bara lägga kinden mot den andras och pussa i luften. Det är därför alla har lett så glatt emot mig efter hälsningen.

4 Kommentare:

Anonym hat gesagt…

Hahaha det värsta med hela den grejen var ju att det var du som skulle stå för att göra sallad eller koka potatis eller vad det var...

Jen hat gesagt…

Haha, Susse hade samma problem under luffen. Hon lyckades alltid göra fel och tillslut fick hon en slags fobi över att kindpussas. Hon fick öva lite på mig och sen gick det över. Man lär sig, det viktigaste är att du inte träffar munnen iallafall! Miss you.

Stop hat gesagt…

det är så gulligt hela historien. jag kan verkligen se dig studsa fram som en liten kanonkula. det är fantastiskt!

puss på alla, gärna på munnen också!

Anonym hat gesagt…

Haha...den historien kommer faktiskt aldrig att glömmas, scenariot spelas upp i mna tankar...Underbart..Puss