Kära vänner! Nu kommer den spännande fortsättningen på mitt tidigare inlägg. Jag har nämligen klurat ut vem sms:et var ifrån. Som jag har berättat tidigare fungerar jag som en informationscentral här i Wien. Jag tar alltså hand om bortkomna människor på stan som frågar efter vägen, bussen, restaurangen mm. Detta sker även nattetid. Så även natten innan maraton. Jag hade varit ute på lokal (även denna gång) och hade börjat min vandring hem. Klockan var runt fem på morgonen och fåglarna hade börjat kvittra. Någonstans här träffade jag på en norrman och en mexikan som hade gått vilse. Inga problem killar sa jag då och tog dem under varsin arm. Vi lunkade sedan hemåt i sakta mak, åt en pizza och hade det allmänt trevligt. Någonstans på vägen har alltså telefonnumer bytts. Om han kommer att få ett svar? Nej. Nu har jag packat min väska och laddat upp med dadlar inför den åtta timmar långa bussresan till Krakow som väntar mig i morgon. Hoppas att bussen har toalett kom jag att tänka på nu. Hur som helst kommer bloggen att ligga nere för räkning tills på måndag. Jag hoppas att vi ses då. Tjipp.
1 Kommentar:
Haha, jag får alltid syner i huvudet när du berättar om dina äventyr! haha. Du är underbar!
Kommentar veröffentlichen