B

Jag tror att min B (ni vet vem jag menar) börjar tröttna på mig. Igår ringde jag honom med gråten i halsen efter att jag hade letat kemihuset i en timme utan att hitta det. Han försökte tålmodigt att förklara vägen och jag sa bara att jag inte förstod någonting av vad han sa. Det slutade med att vi lade på, jag började gråta lite och sen gick jag vilse. I eftermiddag slutade min dator att fungera vilket givetvis ledde till panik hos mig. Lämpligt nog skulle jag träffa min B lite senare och det första jag sa var att jag hade ett stort problem som jag behövde hjälp med. B fick en bekymmersrynka mellan ögonen och frågade vad för allvarligt som hade hänt. När jag berättade om datorn sa han att den förmodligen "bara" hade kraschat. Ja det gjorde ju inte situationen bättre. Jag blev ännu mer ledsen och B förstod ingenting. Det slutade med att han sa något i stil med "Good girl go home now". Jag tror inte att han vill vara min B längre. (Han hade visserligen lovat att ägna hela sin helg åt att rädda datorn men ändå).

Som tur är har jag tydligen kvar min M som i mamma. Ni vet den ukrainska tjejen från partytåget till Venedig. Hon var på samma tillställning som mig och B och var mycket lycklig över att se mig. Hon passade plats åt mig bredvid henne och gav mig mat under kvällen. Ja, M kanske kan bli min nya B. Eller...