Nu ska jag berätta något tokigt. På en av båtarna som jag åkte i det där varma landet sprang det omkring ungdomar och en äldre farbror som fotograferade alla passagerare. Oftast var man helt oförberedd när kameran trycktes upp framför sitt ansikte. Det som sedan hände var att bilderna framkallades och sattes in i gräsliga ramar i regnbågens alla färger. Fotograf-teamet gick sedan runt på båten för att hitta personerna som var på bilderna för att försöka sälja skiten.
När jag satt på båten i lugn och ro såg jag hur den lilla farbrorn fick syn på mig och kom gående mot mig med bestämda kliv. Han sträckte sedan fram en tavla till mig. Jag tittade ner på bilden och det började att gå runt i mitt huvud. Frågor som "Hade jag verkligen ryggsäck på mig?", "Är min lugg verkligen mörkbrun och täcker ögonen?" och "Är jag verkligen en man?" började dyka upp i mitt inre. Sedan insåg jag sanningen. Det var inte jag på bilden. Det var en man! EN MAN. Och den lilla farbrorn hade tittat på bilden, fått syn på mig och trott att det var jag.
Helgen
vor 11 Jahren
1 Kommentar:
Jag måste få tillägga att när vi såg kortet på denna man "Carro" skrattade vi så fotografen blev generad. Det tog ett tag innan han förstod vad som hänt. Han tog nya tag och spanade vidare bland passagerarna för att hitta ett lämpligt offer som var "lik" mannen Carro men jag såg aldrig att han hittade någon. Så vem var det egentligen?
Kommentar veröffentlichen