Tillbaka

Bloggen har haft jullov men nu är den tillbaka med buller och bång. Julen har varit jättemysig men jag är glad att den är över. Det är ungefär så jag brukar känna varje år. Julens höjdpunkt var helt klart tomten som i år var transvestit. En bild utlovas inom kort.

I morgon bär det av till Berlin och nyårsfirande. Jag har övat in ett flertal "användbara fraser" på tyska som jag ska testa på så många berlinare som möjligt. Jag kommer inte att ha några hämningar och har därför redan nu varnat mina medresenärer. "Guten Tag. Mein Name ist Henneberg - Horst Henneberg" är nog den fras som jag kommer att använda mest.

Tschüs!

Kapten Krok

Jag börjar misstänka att Kapten Krok har flyttat in här utan att jag har märkt något. Jag hittar nämligen små metallkrokar överallt i lägenheten. Igår en på mattan, idag en i diskvattnet. Märkligt. Det är i allafall bättre än att ha Ulrik inneboende i mitt pentry som jag hade för några år sedan.

Fingång

Jag älskar att fingå och att finåka. Det jag menar är alltså en förflyttning utan mål, antingen per fot eller per bil. Idag tog jag på min systers pälsmössa och gav mig ut för att fingå. Jag såg ut som en nyrik rysska. I 40 minuter fingick jag. Jag var inte påväg någonstans och det var inte en promenad ur motionssyfte. Det var fingång!

Välkommen hem Anna!

Visst att jag tycker väldigt mycket om mat och speciellt Burger King, men att komma upp bakifrån och väsa "whopper", "extra pommes" och "bbq-dipp" i mitt öra funkar inte för att få mig på fall.

Jag känner att den här bloggen allt mer har blivit ett forum för min galenskap. Det är dags att sträcka upp mig själv lite. Det här är egentligen ett välkommen hem-inlägg till Anna för att hon ska förstå hur innerligt glad jag är att hon är tillbaka på svensk mark. Så välkommen hem kära du!! Och titta vilken fin bild jag hittade på oss. Den är jättegammal.

Granatäpple

Igår upplevde jag något väldigt fint. En okänd kille gav mig sin helt nya Ramlösa Granatäpple på T-centralen. Han tyckte att jag behövde den mer än honom.

Snorkelresa

Jag vill bara påminna om att Guides Tourguide 2009 snart är här och samtidigt passa på att bjuda på ett smakprov:

Snorkelresa med erfaren guide (läs: Guide alias Bengt-Carro).

Vid fiskrädsla finns det möjlighet att hålla Guide i handen samt att ha flytväst.

Halleluja

Igår kväll gick årets höjdpunkt av stapeln: La grande finale av Bonde söker fru. Klemens och jag hade laddat hela kvällen och programmet var precis lika bra som vi hade hoppats! Underbart. Vi blev dock lite upprörda när Tv 4 visade en reklam för kvällens program där man såg vem den sista bonden hade valt. Klemens fick då skriva ett inlägg på tv4.se och sen kändes det lite bättre.

Idag ska jag efter över 300 dagar äntligen få träffa Zmitchfiller. Och som jag längtar. Jag har varken kunnat sova i natt eller lyckats koncentrera mig på pluggandet.

En ny vän

I min skolbok står det att begreppet stokastiska variabler inte är så komplicerat men att man behöver umgås med det ett slag för att få riktigt grepp om det. Om det är det enda som krävs för att jag ska klara min tenta så umgås jag jättegärna med stokastiska variabler. Jag tänkte föreslå att vi redan ikväll ska ta en öl och att vi kan gå på julmarknad i morgon.

Julskinka

Jag har precis tagit ett moget beslut. Jag kommer senare under kvällen att åka till Ica Kvantum i Solna Centrum och köpa en egen julskinka. Jag älskar ju julskinka. Det kan vara bland det godaste jag vet. Och i stort sett det enda på julbordet som jag verkligen tycker om. Jag känner mig just nu upprymd och glad över beslutet. Det känns jättebra. Innan jag får slå till ska jag dock hinna med ett besök i Rinkeby samt en fika på söder. Men sen...

Jag är en man

Nu ska jag berätta något tokigt. På en av båtarna som jag åkte i det där varma landet sprang det omkring ungdomar och en äldre farbror som fotograferade alla passagerare. Oftast var man helt oförberedd när kameran trycktes upp framför sitt ansikte. Det som sedan hände var att bilderna framkallades och sattes in i gräsliga ramar i regnbågens alla färger. Fotograf-teamet gick sedan runt på båten för att hitta personerna som var på bilderna för att försöka sälja skiten.

När jag satt på båten i lugn och ro såg jag hur den lilla farbrorn fick syn på mig och kom gående mot mig med bestämda kliv. Han sträckte sedan fram en tavla till mig. Jag tittade ner på bilden och det började att gå runt i mitt huvud. Frågor som "Hade jag verkligen ryggsäck på mig?", "Är min lugg verkligen mörkbrun och täcker ögonen?" och "Är jag verkligen en man?" började dyka upp i mitt inre. Sedan insåg jag sanningen. Det var inte jag på bilden. Det var en man! EN MAN. Och den lilla farbrorn hade tittat på bilden, fått syn på mig och trott att det var jag.

Guten Tag

Ich heiBe Fritz Knoll. Tschüs.

Frälsaren

Detta är substansen som ska frälsa mina urinvägar. Oh my Lord.

Rädda gammelskogen

Sträck nu upp er själva till jul och se till att rädda några kvadratdecimeter gammelskog. Gå in på http://www.ettklickforskogen.se/ och klicka, klicka, klicka. Varje dag. Tutti har klickat i mer än tre år.

Dagens krämpor

Jag har en underbar vän som precis som jag är av lätt hypokondrisk karaktär. När vi ringer till varandra måste vi alltid börja med att leka leken "5 krämpor" för att vi sedan ska kunna föra ett normalt samtal. Leken går ut på att man får känna efter riktigt ordentligt och i detalj berätta om de krämpor som man för tillfället känner. Då jag vaknade upp i morse och kände mig väldigt klen är jag i stort behov av att leka leken nu. Så jag tänkte att jag kanske kan göra det här på bloggen.

1. Min urinvägsinfektion har kommit tillbaka. Jag har jätteont och ska gå till doktorn kl. 11.00.
2. Jag vaknade med ont i halsen.
3. Jag är snorig.
4. Jag har rethosta vid insomnandet.
5. Jag har fortfarande jet-lag och är konstant trött.

Här skulle jag kunna fortsätta men någonstans måste man dra gränsen. Nu känns det i allafall lite bättre. För övrigt kommer ovanstående underbara människa hem till Sverige efter en lång utlandsvistelse i morgon. Jag längtar och du är så välkommen! Då ska vi leka leken varje dag.

Att äta banan som en elefant

Efter att vi hade fått mata elefanterna med bananer ville jag också bli matad som en elefant. Då fick Catrin ställa upp och ge mig bananer som jag tog med min snabel.

Achtung - sprängning pågår

En deppig dag

Nu sitter jag framför min dator och dricker te medan jag funderar kring området problemlösning i matematikundervisningen. Det här känns som en deppig dag. Jag kände på mig redan i natt att det skulle bli en sådan dag. Snart kommer dessutom tomten och jag vågar inte ens tänka på allt som jag ska ha uträttat innan i form av skolarbete. Nu hoppas jag att något magiskt ska hända idag.

Sammetsvästen

En av dagarna i Bangkok åkte vi till en jättestor marknad där det fanns allt mellan himmel och jord. Där hittade jag och Catrin varsin sammetsväst på en second hand-avdelning. Jag blev så förtjust i min väst som jag betalade cirka 20 kr för att jag satte på mig den på en gång. Sen gick jag omkring hela dagen och svettades som en tok med klänning och väst. Väl hemma på hotellrummet upptäckte min kära syster att hennes väst var lila och inte svart som hon trodde när hon köpte den. Detta resulterade i att hennes väst lämnades kvar i Bangkok. Min har dock fått hedersplatsen i garderoben.

Pisco

Ikväll ska det drickas Pisco med Pablo. Hoppas att jag kan hålla mig vaken längre än till halv tio då jag gav upp igår kväll. I övrigt har den här dagen bjudit på libanesisk buffé med tjejerna från skolan och lite pluggande. Jag har även gått tillbaka med en nyinköpt kjol och talat om för expediten att jag såg bred ut i den. Då sa hon att hon kunde förstå att jag såg bred ut i den. Herregud. Jag visste inte om jag skulle bli tacksam över att hon förstod eller förolämpad. En liknande händelse utspelade sig på Mango i Thailandet när jag skulle prova en bikini. Expediten frågade vilken storlek jag ville prova och då sa jag M eller L. Hon lät då blicken leta sig över min kropp innan den stannade vid höftpartiet och hon sa: I think you need large. Men den var för stor. Ha!

Tuk-tuk

I den här lilla tivoli-maskinen, även kallad "tuk-tuk" riskerade jag mitt liv en av dagarna i Bangkok. Jag har aldrig varit så arg på min syster som efter att hon hade tvingat ner mig i denna för att åka den längsta sträckan i Bangkok som vi någonsin gjorde. Om jag hade vetat att det var på låtsas hade det varit roligt men när jag såg hur vi kryssade fram mellan lastbilar och bilar var det bara väldigt läskigt. Lägg märke till backspegeln där man ser att chauffören bär munskydd.

Reduce Global Warming

Även i Thailand är man mån om att stoppa den globala uppvärmningen. Här gäller det att inte ta för mycket toapapper. Jag undrar om det är därför de flesta toaletter är i total avsaknad av toapapper.

Sehr geehrte Frau Karlsson

Nu har jag bokat in mig på en tre veckors intensivkurs i tyska i Wien. Kursen börjar den 9 februari så jag kommer att åka ner någon dag innan det. Jag är fortfarande lika snurrig i huvudet. Trots att jag har sovit 12 timmar i natt sitter jag här och kämpar för att hålla ögonen öppna. Nu ska jag äta en bit paj och sen ska jag ge mig ut på lite julklappsshopping.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen och detta är första gången i mitt liv som jag känner av jet-lag. Jag vet i nuläget varken vad jag heter eller vilken dag det är och skulle kunna somna pang-bom. Men jag ska försöka orka vara vaken ett tag till. Resan hem gick jättebra. När vi åkte ut till flygplatsen visste vi inte om planet skulle gå som det skulle men det var en glad överraskning som väntade oss där. Vårt plan skulle gå precis i tid medan fem andra av flygbolagets avgångar var inställda. Här kommer lite blandade bilder från resan utan inbördes ordning.

Catrin och jag skulle dela på en chokladmuffins på flygplatsen. Jag tog då mitt ansvar som Guide och gick till kassan för att be om en kniv och gaffel (så att vi skulle kunna dela på muffinsen). Jag böjde mig över disken och sa: Can I have a pork and a knife? Då damen bakom disken inte verkade uppfatta mitt önskemål repeterade jag vad jag hade sagt - men högre. När jag hade skrikit ut att jag ville ha en pork och en knife fyra gånger kom hon tillslut fram med en kniv och gaffel och frågade om det var det jag ville ha. Jag tackade och tog emot. Sen gick jag tillbaka till min syster och frågade vad gaffel heter på engelska. Fork sa hon då.

Eva-Britt, nu blir jag så glad att jag svimmar när jag ser att du läser min blogg. Och vad mysigt det låter med julmarknad på Jamtli.

Bangkok

Efter att ha suttit inklamd langst bak i en Toyota-buss modell jattegammal med tolv andra turister kom vi antligen fram till Bangkok som ar en jattehaftig stad. Vi bor dessutom superfint och glider omkring i morgonrockar dagarna i anda. Min urinvagsinfektion blev varre sa det slutade med ett besok pa sjukhuset i Bangkok. Nu mar jag battre. Lite shopping har aven hunnits med. Det finns mycket och det ar billigt men egentligen inte sa mycket man vill ha. Nu ar vi pa Khosan Road och roar oss och ikvall blir det bio.

Mot Bangkok

Nu har vi legat pa stranden for sista gangen denna resa. I morgon bitti kommer namligen en bat och hamtar upp oss for att kora oss till fastlandet. Sedan bar det av till Bangkok for shopping resten av tiden. Vad sota ni ar som haller koll pa vad som hander har. Det ar inte helt latt att fa information har. Men nu kanns det mycket battre nar demonstranterna har lamnat flygplatsen. Vi vet dock inte om vi far flyga hem darifran eller fran militarflygplatsen, och nar. Men det visar sig!

For nagra dagar sen kande jag en begynnande urinvagsinfektion (som alltid). Jag latsades som ingenting for jag orkade inte tanka att det var det jag hade fatt. Igar kvall gick det dock inte att bortse fran det langre. Jag tog mig darfor till narmaste Pharmacy. Pa vagen dit skickade jag ett sms till Tutti och fragade vad urinvagsinfektion och antibiotika hette pa engelska. Lyckligtvis hann hon svara innan jag kom fram. Sedan sa jag bara: Hello. I wonder if you could help me. I have got urinary infection and need some antibiotics. Okej sa han bara och plockade upp en liten forpackning med antibiotika som var anpassad for just detta andamal. Sedan gick jag lycklig darifran. Lite laskigt tycker jag dock att det ar. Dels att jag har stallt diagnosen helt sjalv (vilket jag egentligen tycker om), dels att jag inte vet vad jag stoppar i mig. Besoket hos apotekaren skotte jag lite snyggare an nar jag ramlade och slog min hal blodig pa en restaurang och skrek: Do you have a plaster? I am bleeding! Men jag fick ett plaster :) Ja sa kan det ga nar inte haspen ar pa.

Jag tankar pa er alla dar hemma. Pussar och kramar.

Trapped in Thailand

Vi borjar sa smatt inse att vi inte kommer att komma hem harifran pa ett tag. Vi har det ju jattebra men det kanns valdigt jobbigt att inte veta hur och nar vi ska fa komma hem. Jag tanker pa allt jobb och plugg som vantar dar hemma som kommer att bli lidande. Ni kommer val och halsar pa mig har om jag blir kvar for resten av mitt liv? Nu ska jag och Catrin trosta oss med en bucket. Hej svejs.

GRATTIS Elina som firar fodelsedag idag!