Förmiddagen har spenderats i en datasal. För mig är det alltid med skräckblandad förtjusning jag entrar en datasal. Så var det även idag. Nu är jag dock hemma på blogg- och lunchpaus innan det är dags att vara tutor hela eftermiddagen och kvällen. Jag äter färdiggjord Broccoli- och baconpaj vilket påminner mig om tiden med Hjördis på bokhandeln. Då åt jag nämligen denna paj var och varannan dag.
Nu ska jag berätta lite mer om konserten igår. Som bakgrund har jag alltid trott att Sophie Zelmani kommer från Italien. Så när en kvinna med långt mörkbrunt hår och randig klänning med röd rosett gjorde entré på scenen trodde jag såklart att det var Sophie. Hon sjöng en låt och jag trodde fortfarande att det var Sophie. Sen säger kvinnan: "Hej och välkomna". Min haka åkte ner till knävecken. Nämen det här är inte möjligt tänkte jag. Sophie är ju från Italien. Kvinnan tar då ton igen och yttrar följande: "Jag heter Carro". Neeej det gör du inte hade jag lust att skrika. Det är ju jag som är Carro och du heter Sophie och du ska inte kunna svenska. Mitt sällskap fick då informera mig om hur det låg till. Carro var förband till Sophie och Sophie är från Sverige. Lätt omskakad av denna information kunde jag luta mig tillbaka och njuta av en jättefin konsert. Mysig är nog rätt ord att beskriva den.
Helgen
vor 11 Jahren
1 Kommentar:
Sällskapet kan intyga att detta faktiskt är sanning :)Ska dock tilläggas att bloggerskan själv inte va ensam om att tror att det var Sophie herself som intog scenen, även för den insatte så var dessa oerhört identiska till utseende, spelade dock lite olika typer av musik å det var då ljuset gick upp för undertecknad! Blev för övrigt ytterligare oroad när jag fick veta sanningen om hemfärden den kvällen, magkänslan har sällan fel och anade detta när vi vind för våg släppte iväg Carro i staden för hemfärd!
Kommentar veröffentlichen