Ja så nu sitter jag här. Min sista kväll i Wien. Det är så sorgligt och jag vill gråta. De senaste dagarna har bestått i avsked från platser och fina vänner. Många kommer jag att träffa hemma i Sverige igen men tiden som vi har haft tillsammans här kommer ju aldrig att komma tillbaka. Mina väskor är fulla men jag har packat ner långt ifrån allt. Så det här kommer att bli en spännande natt. Alltid ute i sista sekunden. Precis som när jag lämnade Sverige. Men då upptäckte jag att väskan inte gick att stänga tre timmar innan planet skulle lyfta. Men hörrni, I miss you very much! Och snart ses vi. Tjolahopp. Eller tschüs, baba. ciao, servus, pfierti och auf wiedersehen som vi säger här. And once again Niko, alles hat eine ende, nur die wurst hat zwei ;)